Jämställdhet mellan män och kvinnor är inte bara en kvinnofråga utan en viktig fråga för samhället som helhet. Ojämlikhet mellan könen är en stor stötesten för social utveckling. Att arbeta för ökad jämställdhet är därför viktigt inte bara för att förbättra kvinnors situation utan också för samhällsutvecklingen. Det skulle vara en stor framgång om alla former av utvecklingsbistånd, fredsbyggande och demokratibyggande projekt skulle ha ett genusperspektiv. Men eftersom så har visat sig inte vara fallet är det nödvändigt att göra en så kallad jämställdhetsanalys för att säkerställa att planerade insatser kommer att gynna både män och kvinnor.
Många av de samhällen som får bistånd styrs av män, och därmed är det män som styr utvecklingsfonderna. När vi har blivit mer medvetna om dessa orättvisa metoder har vi också lärt oss hur vi kan motverka dem.
Om uttryckliga regler, som kräver att kvinnor ska inkluderas vid utdelningen och mottagandet av utvecklingshjälp, inte ingår, ”glöms det ofta bort detta perspektiv”. Det är därför viktigt att planera genomförandet i förväg, med tanke på vilken inverkan det kommer att ha på kvinnor och hur man kan förhindra ytterligare diskriminering av kvinnor.
Fördomar och implicita förutsättningar om könsskillnader är några av anledningarna till att utvecklingsbistånd kan komma att diskriminera kvinnor. Till exempel förväntas det ofta att förmögenheten inom en familj kommer att fördelas lika mellan manliga och kvinnliga familjemedlemmar. Så är inte fallet i samhällen där män anses viktigare än kvinnor.
Det har visat sig att varje krona i utvecklingshjälp som läggs på kvinnor kommer att gynna barnen, familjen och därmed även samhället i större utsträckning än om denna krona går till män. Möjligheterna att skapa ett samhälle där män och kvinnor kan utvecklas tillsammans ökar när utvecklingsbiståndet kanaliseras genom kvinnor.
För att kartlägga kvinnors behov och resurser är det viktigt att vara medveten om vad man ska leta efter, att ha ett jämställdhetsperspektiv. Det finns ett behov av att vara särskilt medveten om risken, till exempel att mat som distribueras till en by inte når hushåll med ensamstående kvinnor eftersom de inte ingår i det beslutande organet i byn.