Jämställdhet mellan kvinnor och män är inte en kvinnofråga utan en viktig fråga för hela samhället. Bristande jämställdhet är ett avgörande hinder för samhällsutveckling. Arbetet med att öka jämställdheten är därför viktigt inte bara för att förbättra kvinnornas situation utan också för att främja samhällsutvecklingen i stort. Man skulle därför önska att alla bistånds-, fredsfrämjande och samhällsuppbyggande insatser alltid hade ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom det har visat sig att så inte är fallet måste man göra så kallade jämställdhetsanalyser för att se till att planerade insatser kommer både kvinnor och män till nytta.
Eftersom många av de samhällen vi ger bistånd till är styrda av män är det också männen som kontrollerar biståndet. I takt med att vi blivit mer medvetna om dessa orättvisor har vi också lärt oss hur vi kan rätta till dem. Om man inte inkluderar särskilda regler om att kvinnor ska involveras både som distributörer och mottagare av bistånd ”glöms” det ofta bort. Man måste därför i förväg planera hur insatserna kommer att nå, alternativt drabba, kvinnorna i samhället.
Fördomar och underförstådda antaganden om skillnader mellan könen är några av anledningarna till att bistånd verkar diskriminerande mot kvinnor. Man har till exempel utgått ifrån att välstånd inom familjen fördelas lika mellan manliga och kvinnliga familjemedlemmar, vilket oftast inte stämmer i samhällen där män anses mer värda än kvinnor.
Det har också visat sig att varje biståndskrona som satsas på kvinnor kommer barnen, familjen och därmed samhället till godo i mycket större utsträckning än motsvarande krona som satsas på män. Förutsättningarna för att skapa ett samhälle där män och kvinnor kan nå framgång tillsammans ökar alltså när vi satsar på kvinnorna.
För att kunna se till kvinnors förutsättningar och behov måste man vara medveten om vad man skall titta efter. Det krävs en särskild medvetenhet, man måste se genom ett slags ”jämställdhetsglasögon”. Då först kan man till exempel se att det finns en risk att den mat man delar ut i en by inte når hushåll med ensamstående kvinnor eftersom dessa inte är med i det råd som beslutar över byns gemensamma angelägenheter.